Social helg

I lördags var det dags för Rasmus dop. Petras lilla kille. Självklart så bad jag henne kolla på barnens dagis och de andra barnens dagis om det är vattkoppor i omlott pga smittrisken för Emilia. Och naturligtvis så går vattkoppor på Rasmus kusins dagis (från Luleå) så vi fick snabbt ändra planerna så Emilia fick vara hos mormor. Det var inte roligt att tala om för Emilia att hon inte fick följa med men det gick jättebra. Tur nog hade vi inte pratat så mycket om dopet innan och inte att det skulle vara flera andra barn med för då hade hon nog blivit väldigt ledsen. Hon älskar att titta på andra barn när de leker. Tror hon är längtansfull att själv få vara med. Hon tränade gående ganska mycket innan hon bröt benet och idag ville hon ställa sig upp igen men det fungerade inte alls för henne :( Så hon ville bli buren igen. Gled bara på gipset och orkade inte stå med andra benet. Men den 14 oktober ska det bort så då får vi försöka igen.
Vi hade det i alla fall väldigt bra på dopet. Blev dock tårögd på dopet när prästen pratade om bla framtiden då jag kom och tänka på Emilia. Vad har hon för framtid???
Roligt att får träffa Petra med familj igen eftersom det inte blivit så ofta sedan Emilia blev sjuk.

På dopet

Alicia var alldeles vild efter sockerkicken på dopet

Efter dopet åkte vi till mormor. Min kusin med sin Amadeus kom på besök då. Hon bor i utanför Luleå så det var ett tag sedan sist. Amadeus var riktigt stor, man förväntar sig en liten bebis för han har ju precis kommit men han hade ju hunnit bli nästan 10 månader och tiden rinner verkligen... Söt livlig liten kille som lekte glatt på golvet. Så gosigt att få hålla i bebisar igen. Mina tjejer är ju inga bebis längre...

I torsdags var vi på återbesök på barnortopeden på ALB. De röntgade benet och det läkte fint. De tog också bort delar av gipset så nu är knät fritt och det blir inte lika tungt. Lättnad både för mig som bär hela tiden och Emilia. Lite lättare att röra sig i sängen/soffan när det inte är lika tungt längre. Emilia har haft värsta klådan på kvällarna och bara skrikigt. Jag har fått sitta och stryka henne på olika ställen. Klådan flyttade sig. Hon ville också att vi skulle ta bort gipset. Men efter de tog bort lite så försvann klådan. Äntligen får vi sova lite bättre.

Kortisonet hon fått tom fredag har som vanligt satt sig på humöret. Hon kan vara glad i ena sekunden för att nästa bli arg, ledsen. Hon ska ha det på sitt sätt ögonblickligen annars skrik... Hon har haft lite bättre aptit men vi måste fortfarande sondmata på natten. Hon är heller inte så social mot andra. Jag är glad att nu för tiden varar kortisonomgångarna bara i 5 dygn. Hon blir rastlös och trött samtidigt men vilar inte bra. Otrygg när hon sover så jag måste klappa henne eller säga att jag är där när hon vaknar till men så är det nästan jämt med henne. Hon somnar inte om jag inte sitter med henne och hon sover fortfarande i våran säng. I morse från femtiden så skulle hon hela tiden ligga och gosa med min arm och hand. Vaknade hela tiden och väckte mig. Tryckte upp huvudet mot mitt huvud. Visst är det gosigt men jag vill sova klockan fem på morgonen...

Vi har fått en häck med Avenbok planterad. Ser lite mysigare ut på framsidan men fortfarande en massa högar med grus etc. Gräsmattan kommer vi inte hinna lägga förrän i vår men vi har ju inte så stor nytta av en gräsmatta så här när vintern kommer med stormsteg...