Även delfinerna gillade Emilia och hon fick sig några glada skratt. Härligt att se henne glad trots gipset.
Safarin var också uppskattat av tjejerna. Emilia som satt i baksätet for runt i bilen för att se djuren. Alicia förstod inte lika mycket men hade kul i alla fall. När vi kom till aporna så släppte de ut schimpanserna och de var alldeles vilda och uppspelta och det var nog Emilias storfavorit. Hon ville sedan hela tiden gå tillbaka till dom. Fanns också flera ungar och just nu är hon väldigt förtjust i bebisar. Det var väldigt spännande att se hur de sprang runt och klättrade.
Vi träffade också på många bekanta ansikten. Familjer vi lärt känna på sjukhuset. Men betydligt trevligare att träffa dom på ett sådant här sätt. Nästa gång får vi dock stanna i två dar för en dag är för kort för Kolmården.
Ett stort tack till Kolmården och barncancerföreningen!
I måndags var det dags för röntgen av magen och magstrupen inför knappoperationen och det såg bra ut. Allt fungerar som det ska. Emilia måste vara fastande innan och de sprutar in en kontrastvätska. Emilia är sitt charmiga jag på undersökningen. Hon är så duktig och ligger still när hon ska.
Efteråt är det mottagningen som gäller. Vincristin och start av kortisonvecka (hatar kortison veckor). Det drar ut på tiden att komma till läkaren och Emilia börjar bli kinkig så jag hämtar lite mjölk till henne och strax därefter kräks hon :( Tror det är fastan och vätska hon fick som gör att hon kräks. Efter ha tvättat av henne får hon lite vatten igen och vi får gå in till läkaren. Läkarsamtalet avslutas med att hon kräks igen. Men sedan är det slut med kräkandet som tur är. Vi ska behålla samma cortisonmängd som förra gången men öka på purinetholen. Första gången sedan vi började med det regelbundet. Hon har alldeles för höga vita och de måste ner. Methahextraten ska vi fortsätta med tre tabletter. Få se på måndag vad det har haft för effekt.
De har nu fått svar på ENeG undersökningen och de kan se skador på nerverna i knäet. Läkaren säger dock att det kan återskapa sig. Barn är underbara på detta sätt. De vill att vi fortsätter med Vincristinet och inte byter mot något annat. Resten går bra. Emilia får nålen och Vincristinet och vi kan åka hem.
Nu får hon alltså kortison tom fredag. Man kunde ganska snabbt se att humöret påverkades. Nu vill hon helst att jag gör allt även på dan. Humöret slår snabbt över. Dock är hon ibland jätteglad och vill göra saker tillsammans med mig och det är i alla fall något. Så var det inte förut när hon åt kortison. Aptiten är något bättre men vi kan inte plocka bort sondmaten. Hon får bara lite mindre mängd.
På fredag ska vi till sjukhuset och röntga benet och träffa läkaren på ortopeden. Hoppas de har något bra att säga....
Bilder kommer så småningom från Kolmården
3 kommentarer:
Hej! Vad glad jag är att jag hittade till er blogg! Vilka fina tjejer ni har och så duktigt Emilia kämpar! Min Thea fick ALL juli förra året så hon är bara ca 4 månader före i sin behandling. Känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver. Thea hade det också jobbigt av Vincristinet, hade svårt att gå och haltade väldigt mycket ett tag. Men kroppen har vant sig, nu springer hon runt för fullt (något stapplande möjligtvis) och går på dagis två timmar om dagen, hon började några veckor efter sin sista högdos. Nä nu ska jag läsa vidare en stund, slutar nog med att jag har läst hela bloggen om jag känner mig rätt =) Kram Malin (jag bloggar på www.rabarba.se)
Läste nu att Emilia haft det betydligt jobbigare med benen än Thea, stackars liten =(
Hej Malin,
Har varit in och läst din blogg också. Vad våra flickor får gå igenom i så unga år. De är sådana kämpar och accepterar att det är som det är. Tror inte jag själv skulle varit lika glad som Emilia är nu och acceptera all behandling lika lätt...
Kram
Skicka en kommentar