Emilias kamp mot Leukemi och livet runtomkring: Brutit benet och är helgipsad

Emilia har börjat gå mer och mer. Hon har till och med gått lite och bara har hållit i en hand. Hon har absolut inte balans och behöver lite stöd. Vi har gått både ute och inne. Hon har själv dragit "bilen" inomhus. Så duktig. Hon klättrar själv upp och ner för soffan, sängen och stolen.
Men i onsdagskväll när hon höll på vid fåtöljen så ramlade hon och blev ledsen. Tyvärr var det ingen som såg vad som hände. Efter ett litet tag slutade hon att gråta men hade ont när jag böt blöja och hon ville inte stå på bena igen.
Även igår så ville hon inte stå på bena och när jag skulle sätta på skon så var hon så ledsen. Efter ha pratat med läkaren på mottagningen så bestämde vi oss att det var bäst att åka till akuten och kolla benen. Läkaren sa att man vet ju inte riktigt vilka effekter cytostatica och kortisonet har på hennes kropp. Hon var dock inte ledsen eller verkade ha ont annars utan bara när man rörde vissa saker. Klagade på knä och vaden, framsidan.
På akuten så får vi som vanligt ett undersökningsrum direkt. Läkaren kommer redan efter ca 10 min och hon känner och kniper på benet och hittar ett ställe som gör ont på undersidan av vaden nära vristen.
När vi väntar på röntgen så ställer hon sig upp en gång och även så åker hon på bilen de har i väntrummet. På röntgen är Emilia en ängel som hon brukar vara. Gör som hon ska. Blir bara ledsen en gång men då tror jag vi kom åt det onda och vi la henne lite annorlunda och allt gick jättebra.
Eftersom hon börjat röra sig så förväntar jag mig att det bara ska vara muskler och inget brutet så jag blir mäkta förvånad när läkaren säger att det är bruten och hon visar på bilden. SUCK! Stackars Emilia. Det var på det stället som hon hade hittat när hon kände på Emilias ben.
Hon säger också att de kan se på röntgen att benet (skelettet) är skört så det var väl inte så konstigt för annars ska man väl inte bryta benet när man ramlar på plant underlag... De måste helgipsa från övre låret och hela foten förutom lite tår som sticker fram. Emilia blir väldigt ledsen när jag berättar att vi ska gipsa Emilias ben. "Då kan jag inte gå". Hon har verkligen velat lära sig gå igen. Hon är även jätteledsen när de sätter gipset och vill bara till vagnen och åka hem igen. Trodde det skulle bli problem att få plats i barnstolen men det gick att ha den lite uppåt och hon satt tillräckligt bra. Men hädan efter blir det V70 när vi ska åka med Emilia så hon sitter bättre.

Känns som om hon redan drabbats nog av saker utan att det här ska hända. Särskilt när det verkligen börjar gå framåt med gåendet. Nu blir det inget bad i bassängen på bortåt två månader. Den 30 september ska hon operera in en knapp i magen istället för sonden och efter det så får hon inte bada på ca 6 veckor. Tur i alla fall att gipstiden sammanfaller delvis med operationen.

Idag är Emilia glad och lägger pussel

I onsdags var vi och skulle bada terapibassängen. Äntligen för vi har inte kunnat bada på ett tag när Emilia varit krasslig och lite lös i magen men nu var det dags. Tyvärr så upptäckte jag bajskorvar på botten av barnbassängen och det kändes ju inte så särskilt mysigt så vi fick gå upp igen =(

Det har blivit lite bakslag med Alicia på dagis. Hon är väldigt ledsen när Micke försvinner men sen går det bra. Hon äter i princip inte maten där. Lite bröd ibland. Idag hade hon bett om vindruvor och det hade hon fått. Hon brukar dock sova bra där i vagnen. Hon är trött och gnällig hemma men det är väl för att hon är för trött och hungrig. Hon har även ätit dåligt hemma så vi får ge henne mycket välling. Hon sover också dåligt på kvällarna och vaknar ibland även på nätterna. Får se om det blir bättre med lite helg och familjetid innan nästa gång.
Tror den snabba inskolningen som vi hade för Emilia skulle passat bättre för Alicia också . Då är en förälder med hela tiden på dagen istället för att föräldern ska gå iväg längre och längre tider. Tror det bygger upp bättre trygghet för barnen.