Ja nu var det dags för en kortisonkur igen för Emilia. Det är en stor fördel med kortison och det är att aptiten ofta ökar. Förra omgången kunde hon äta 3 portioner gröt till frukost och ville äta nästan hela tiden. Nu hoppas vi att det blir det denna gång också eftersom hon är så liten nu.
Nackdelen är humörsvängningar. Väldigt lättirriterad. Minsta småsak som blir fel så blir hon ledsn/arg...
Förra gången fick vi båda biverkningarna och redan nu börjar vi så smått känna av dessa två igen...
Igår var det kaos att åka till sjukhuset. Tog ca 1,5h extra i tid och det var nästan stillastående på flera ställen. Trots att jag använde bussfilen... Fast jag var inte ensam om att komma för sent utan det verkar nästan vara regeln där. Jag förväntade mig att vi skulle få långa väntetider men allt flöt så smidigt det kunde gå.
Vi fick sätta nålen direkt och doktorn kom in och lyssnade på Emilia och godkände att vi kunde starta med cystostatican, Vincristin, som ska ges under 30 min. När vi Emilia fick cellgiftet så fick vi träffa doktorn och cellgifterna var klara när vi var klara hos doktorn så ut till behandlingsrummet igen och ta bort nålen.
Kunde inte gått smidigare en dag som denna :)
Idag åkte vi till IKEA. Vi behöver lite möbler till lekrummet och även lampa och krokar. Nu kommer det bli ännu bättre för barnen.
Alicia har börjat ställa sig upp mot allting så bra med ett ordentligt bord och stolar.
När vi var på IKEA kom det fram en liten pojke på 5 år och hans syster på tre. Han frågade om Emilia var sjuk och varför hon hade slangen. Han kände också på hennes huvud och pratade om att hon inte hade något hår... Barn är inte direkt blyga. Hans mamma hade sagt till honom att nog Emilia var sjuk. Men Emilia blev bara glad åt uppmärksamheten och hade inget emot att han och systern kände på huvudet :) Barn är so goa. Kändes skönt att se leendet bakom Emilias napp också. Hon saknar att vara omgiven av barn som på dagis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar