Kortisonet håller Emilia i sitt grepp. Fortfarande är hon nere och får en massa vredesutbrott. Det är jobbigt värre nu när det pågått så länge och man inte heller hinner sova ut på nätterna. Så mycket jobbigare att hantera när man är så slut själv. Dock så har hon pratat lite mer idag och några leenden har kommit så kanske snart har vi trappat ned tillräckligt för att hon ska bli glad och pigg igen.
Idag var det ryggmärgsstick med cellgifter. Sövningen gick bra och det var okey efteråt. Inget gallskrik men dock ville hon ha mat. Det var Micke som åkte in med henne idag och som fick gå varv efter varv med vagnen i koridorerna. Då Emilia med mellanrum fick utbrott och ville ha mat. Hon får inte äta efter 12 på natten när hon ska sövas.
Så när hon vaknade klockan 5 i morse som vanligt så ville hon ha mat och blev så arg när hon inte fick det. Så vi fick sätta igång med hennes duschning (pga sövningen och ryggmärgssticket så måste hon duscha och tvåla in sig samma morgon) direkt på morgonen vid 5 tiden och var klara tidigt så vi gick och la oss igen. Vi låg och myste ett tag och sedan satt det igång igen MAT....
Alicia har äntligen blivit frisk under helgen och fått tillbaka aptiten. Det var otroligt jobbigt när Emilia är som hon är med kortisonet och inte vill att jag tar hand om Alicia och samtidigt är Alicia sjuk och behöver sin mamma. Vem skriker högst??? Man slits verkligen i hjärtat.
Alicia har fått plats på Emilias dagis och ska börja i augusti. Får se vilken avdelning hon hamnar på och vilken personal det är.
Micke har inte alls kunnat jobba mycket de senaste veckorna och snart är det dags för mig att börja jobba istället. Får se om jag får jobba mer. Börjar i alla fall med 3st korta veckor pga av påsken och behandlingar. Jag har pratat med min nya chef och han är väldigt förstående för min situation och anpassar mitt arbete därefter och det känns skönt. Annars hade man väl blivit ännu mera stressad. Allt annat är tillräckligt stressande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar