Vi har varit på fest!

Kan ni tänka er att jag fick inte mindre än tre kramar av Rickard Postkod Sjöberg igår kväll! Micke och jag var på fest till förmån för barncancerförening som en på Q84 anordnat och lotterigubbe var ju ingen mindre än Sjöberg. Vi hade köpt ganska många lotter eftersom det gick till något så bra så därför hade vi tur att vinna lite fina priser som ett leksakskylskåp till flickorna (men Emilia var inte glad åt det idag för livet är inte så bra just nu för henne). Alicia började gnaga på en kyckling =)  blev också massage (härligt) och handledsvärmare....
Jag drack alkohol för första gången på väldigt lång tid... Sedan jag slutade amma har det ju inte direkt varit tillfälle för det. Behövdes inte mycket för att man skulle känna sig lite luddig i huvudet. Har knappt rört alkohol sedan 2006 så...
Det var skönt att komma bort från allting ett tag även om man var mycket trött. Det var en väldigt lyckad tillställning och det blev totalt ca 50000!  Otroligt bra organiserat och genomfört. Satt bilder uppsatta på sjuka barn så det blir ju otroligt påtagligt när man inte van att se alla dessa sjuka barn som man träffar varje vecka om man inte själv är den sitsen. Fast visst blev jag också tårögd under kvällen.
Det var bilder från tidigt i hennes sjukdom och ser man henne idag ser hon mycket äldre ut trots att det bara gått några få månader.

Ja Emilia mår fortfarande dåligt. Hon är trött, hängig och allt man gör gör ont på henne. Vi har varit inne nu dagligen för en cellgiftspruta och idag kollade det blodet igen och det låg kvar runt 85 så det är inte därför hon är trött. Däremot så har vi nu höjt dosen alvedon. Hon får tre gånger om dan och dosen som står på förpackningen är i minsta laget. Alvedonet har nog bara dämpat men inte tagit bort smärta för henne. Hoppas den högre dosen gör att hon börjar må bättre för det är så otroligt jobbigt för både henne och oss. Hon vill alltid vara i närheten av mig och var så ledsen när jag skulle åka igår men lugnade ner sig när jag väl var borta. Då var det bara mormor som gällde istället. Syrran med man var också här som barnvakt (tur att de också kunde ställa upp fast de fick gå upp mitt i natten för att ta bussen till arlanda).
Går inte att lämna någon själv med båda barnen när det är läggdags. Behövs två barnvakter. Emilia vågar inte vara själv och är så lättväckt så hon märker när man lämnar rummet oftast.
Emilia svarar bara vill inte när någon försöker prata med henne. Jag saknar hennes skratt och prat. Jag saknar min lilla flicka då inte Leukemin fanns. Vårat lilla charmtroll.
Det tär så mycket på krafterna när Emilia mår så dåligt. Nu är det bara några få dagar kvar tills jag börjar jobba och jag känner mig så mentalt slut, ryggen värker och tankeverksamheten går på sparlåga...