Bloggbeskrivning

Den 20 november 2009 börjar vår mardröm. På vårdcentralen säger de att vår Emilia (2 år och 3 månader) är sjuk och att jag ska vara beredd på att det kan vara Leukemi. Den 23 november bekräftades diagnosen.
Emilia är nu färdigbehandlad och går på kontroller varje månad.
Det här är vår blogg som beskriver vårt liv och framförallt Emilias kamp mot denna hemska sjukdom!

Charmtrollet Emilia

onsdag 3 mars 2010

Emilia blir bara hängigare och mammig för var dag som går :(

Den senaste månaden så har Emilia börjat bli mer och mer som innan hon blev sjuk. Kröp ganska mycket och gick på knäna. Pratade och var glad men inte längre.
Emilia börjar bete sig mer och mer som i december. Mammig, måste bäras. Hon kryper inte längre och inte går hon på knäna. Oftast ligger hon och vilar i antingen sängen eller soffan och ser mycket på TV.
Nu undrar vi om det är kortisonet i alla fall. Kanske en kombination med Vincristin (cytostatica) som ger värk i bena. Hon ska få Vincristin varje vecka nu i en månad.

Aptiten har äntligen börjat komma tillbaka så som det brukar bli med kortison. Emilia ska nu ha uppehåll i en vecka med kortisonet och sedan äta det i en vecka till. Därefter blir det avtrappning under ca 1v. Man måste göra en avtrappning för att kroppen själv ska börja producera insulin (eller vad det nu var för något). När man får så hög dos som hon får så producerar hon inget själv. Vi hoppas verkligen att hon ska ha chans att äta upp sig under de här veckorna och att hon inte blir så dålig på att äta igen. Hon har redan fått de typiska kortisonkinderna.

Den första april börjar jag jobba och Micke får vara hemma. Till att börja med så jobbar jag 75% som Micke gör och sedan får vi se. Under behandlingarna får jag vara hemma.
Ska börja ett nytt jobb när jag kommer tillbaka. Det kommer bli lite extra kämpigt för minnet är inte vad det har varit med all sömnbrist och oro som man bär med sig...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas Emilia mår bättre snart! Tänker på er!

Lycka till med nya jobbet!

/Catrin

Anonym sa...

Känner igen allt du skrev... I mitten av april har vi kört 2,5 år och mitt minne är en spillra av sitt gamla jag.. Hoppas det går bra med det nya jobbet! Den där sondpumpen lät bra! Emma hade också liknande problem med kortisonet. Framför allt utbrotten, rastlösheten och ångesten var jobbig för henne. Trött men speedad på något sätt. Vincrestinet är inte roligt alls. Emma fick väldigt ont i benen och magen blev antingen förstoppad eller tvärtemot av värsta sorten. Ni får kämpa på! Det kommer bli bättre, men vägen är dit är jobbig jag vet.

Styrkekramar till er!
Kristina, Emmas mamma.