Vi har haft fulla dagar. Emilia har lite hosta kvar men inget som hindrar dagisgång. Emilia blir besviken när jag hämtar för hon tycker jag hämtar för tidigt. Men det har varit gnäll på kvällen så jag tror hon går tillräckligt länge. Hon fortsätter också att vakna till någon eller några gånger per natt men somnar om igen. Tröttsamt både för henne och mig. Nu önskar jag bara att vi kunde vara klara med Emilias medicin men igår ringde de från sjukhuset och sköt på Emilias bm och lp. De var överbokade på måndag och eftersom Emilia inte ska få behandling så hade hon lägsta prioritet så det flyttades till torsdag. Tisdag är det dagisavslutning och det vill vi inte riskera att missa så det fick bli torsdag. Fast det betydde också att Emilia skulle fortsätta med medicinen till dan före, onsdag. Tre extra dagar är ju inte mycket men när man sett fram emot slutet och börjat räkna ner så kändes det tyngre. Vill bara lägga allt bakom oss. Vill att effekterna av cellgifterna ska gå ur kroppen och hon ska få normal ork. Just nu blir Emilia ledsen av allt som går fel eller inte blir som hon vill. Känns som Hb skulle vara på väg ned men de var ok i tisdags.
De hade med sig en tårta till vårdcentralen, provtagningen. De blev jätteglada. De har varit så bra mot oss och Emilia kommer de nog alltid minnas. De var ju de som tog blodprovet som visade att något var fel på hennes blod. Vi är också väldigt tacksamma för läkaren på vc som såg hur blek Emilia var och ordinerade en blodstatus. Hon finns inte kvar där på vårat vc men vi är oändligt tacksamma. Hon ringde också efter några dagar och frågade hur det var.
Hb 127
Trombocyter 153
Neutrofila 4,4
Leukocyter 5,8
1,5P/dag
5M-torsdag
Vi fortsätter alltså med samma dos. Känns ganska troligt att värdena är låga nästa vecka:(
På jobbet är vi i slutfasen av projektet och alldeles för mycket att göra. Hjärnan känns som bomul och samtidigt ska man skriva dokument på engelska. Inte lätt men något blir det i alla fall. Min förkylning som startade innan kristihimmelsfärd är fortfarande inte bra. Hur länge kan man egentligen vara hes? Ser fram emot sommar och ledighet.
Alicia har ritat en teckning på sin dans Emilia plockade ogräs och ville sätta i en vas. Hon tyckte det blev så fint!
2 kommentarer:
Så underbart att slutet är så nära! Känner igen känslan att man vill att det ska ta slut NU, känns som man inte orkar en dag till och att man kan bryta ihop av minsta lilla motgång. Förstår inte hur man orkat de stora motgångarna. Vi får hoppas vi har haft vårt jobbiga och får glida genom resten av livet som på en räkmacka =) Kramar!
Tack Malin!
Ja vi får båda hoppas på räkmackan nu och inga fler Leukemiceller någonsin.
Kramar Cissi
Skicka en kommentar