Den här veckan har Emilia känt av sviterna av operationen och infektionen. Hon har varit trött och hängig. Lekt och varit glad korta perioder som succesivt ökat under veckan. Hon har spenderat väldigt mycket tid framför TVn både vilande och sett på TV.
CRP har vandrat nedåt och Emilia har fått Heracillin tom idag och eftersom hon inte fått någon mer feber så är det väl bra nu i alla fall. Hon sover illa på kvällen och vaknar många gånger. Ibland även på morgonkvisten. Hon har lyckats väcka Alicia också =( Så Alicia har sovit hos oss också en halv natt... Jag var så trött då så jag märkte inte äns att Micke hade med henne till sängen när han gick tillbaka från hennes rum.
Idag var första gången hon ställt sig på den gipsade foten sedan operation och det var ett steg framåt.
Om en vecka ska gipset väck =)
Alicia var jätteledsen i onsdags på dagis. Ville varken äta eller göra något. Favoriten, korv och frukt, som brukar gå bra ville hon inte alls ha. Vi fick hämta hem henne. Hemma gick det mycket bättre. Hon fick välling och vi satt och gosade ett tag och sedan har hon ätit och sovit bättre hemma men hon känns lite extra trött men inte sjuk.
I morgon åker vi till landet med mormor. Jag och tjejerna, Micke får jobba både på jobbet och hemma med trädgården istället. Vi måste vinterstänga landet med fix av mulltoa och vatten bla så det blir jobb det med men betydligt mindre.
Tyvärr har jag tandläkaren i morgon bitti och jag har skött om mina tänder urdåligt sedan Emilia blev sjuk... Hmm undrar om jag får lite skäll... Vill inte ha några hål som ska lagas...
Micke får ta barnen så jag slipper ha med dom båda.
1 kommentar:
Hoppas de piggnar till snart era tjejer så ni får en mysig helg på landet.
Thea får ett annat protokoll eftersom hon är känslig pga hennes syndrom. Hon kan inte få de vanliga doserna så därför får hon en intensivare behandling istället. Mindre men oftare alltså. Större risk för återfall ändå tyvärr men det kommer visst oftast inom ett år isåfall, så om allt går bra kanske man kan börja slappna av något i början på 2013. Fast det blir nog svårt, man kommer nog leta efter symtom tills de flyttar hemifrån...
Usch ibland funderar jag på hur man orkar stå upp, är ju inte så konstigt att inte allt funkar perfekt. Tror absolut att din tandläkare har förståelse. Vad man nu tjänar på det men man slipper ju skämmas iallafall =)
Kramar Malin
Skicka en kommentar