3 år är lång tid.

I fredags bjöds det på tårta på jobbet. Vi hade en femtioåring och en som skulle lämna företaget efter 40 år. Det var firande. Själv vet jag inte om jag vill fira eller gråta. Det var tre år sedan Emilias cancerbesked. Tre år sedan cancer gjorde sådant stort intryck i våra liv. Vet inte om jag ska fira för att det gått så bra för Emilia eller sörja för att cancern kom som en väldigt ovälkommen gäst. Cancern som förstör så mycket i dess väg. Som en bulldog. Har varit nedstämd och Emilias benproblem just nu har varit jobbiga. Håller koll på kroppen för blåmärken. Den satans cancern får INTE komma tillbaka. Orkar inte det.

Sedan är jag varslad också. Vi har fått besked att det blir ganska många. Jag har 18 år på företaget men det är inga garantier. Enligt lagen så ska de inte få ta hänsyn(på negativt sätt) till att man varit borta pga föräldraledighet, sjukskrivning etc men jag litar inte på det. Jobbar fortfarande bara 75%. Varken Emilia eller jag orkar jobba / vara på dagis mer. Enligt försäkringskassan ska man direkt efter barnet slutat med behandlingen börja jobba 100%. Men vem orkar det? Det är så fysiskt och psykiskt utmattande att som förälder genomgå något sådant. Det går nog att jämföra med att "gå i väggen" och då är det en lång rehabilitering. Jag har som tur var kunnat utnyttja arbetstid till det men känner ändå att jag började för tidigt och för mycket. Är fortfarande så trött. Det jobbigaste med varslet är att jag inte känner att jag orkar söka nytt jobb eller hellre ännu mindre börja om på ett nytt ställe och lära sig allt nytt. Är för trött och slut. Det andra som kan hända är matchningen. De ska även omplacera folk som kan göra andras jobb om längre jobbtid och tillräckliga kvalifikationer finns. Inte en lätt uppgift. Jag hoppas verkligen att jag blir kvar där jag är...
MEN jag blir hellre av med jobbet än att Emilia får återfall. Tyvärr är nog risken större att Emilia får återfall än att jag blir av med jobbet :(

Läkarbesök

Emilias ben blev bra dagen efter hon hade haft ont. Igår kväll efter dagis klagade hon på att det gjorde ont igen. Det hade i börjat i bilen. Inte verkade det ha hänt något heller. Set gick sedan över. Detta gör ju att man börjar oroa sig. Igår var det också tre år sedan vi gick till vårdcentralen med Emilias höga feber så det är redan en massa tankar som far. Det var skönt att ha läkarbesök idag. Läkaren undersökte Emilia och kollade även ben och fötter och fann inget. Även de inre organen i magen var normala. Ingen förstorad mjälte. Men vi fick ta nya prover i alla fall. De gamla som var normala fick vi ta om i efterhand liksom CRP och snabbsänka. De satt oss på telefonlistan.
Hon ringde sedan när jag gick in hemma igen. Det knöt sig i magen när jag såg dolt nummer och hörde att det var läkaren och sedan när hon sa att blodvärdena var normala så började jag andas igen. Var inte ens medveten om att jag hållit andan... Leukocyter och neutrofila var lite högre men det berodde nog på förra veckans streptokocker. De andra var som förra veckan. Snabbsänka och CRP var under 10.
Om Emilia fortsätter ha problem med bena ska vi höra av oss igen och inte vänta till nästa läkarbesök om en månad.
Leukocyter: 6,6 (8 idag)
Neutrofila 4,0 (5 idag)
Trombocyter 209
Hb 145
Längd 102,5 och vikt 18.
Alicia mätte vi också 95cm och 15kg.

I helgen var vi på kalas hos Linus. Barnen skrev kortet till Linus. Jag hjälpte bara till med ett från. Emilia skrev Linus, Emilia och Alicia skrev Alicia. Alicia skrev ALI utan att jag sa något och sen visade jag bara hur man gör ett C. Hon har också blivit duktig på att skriva. Emilia kan kopiera utan problem. Hon hade kopierat hela alfabetet på dagis och det var bara J och Z som var felvänt. Själv hade jag väldigt stora läs och skrivproblem som barn, så det känns bra att det går bra för dem. Vill inte att de ska ha det då jobbigt som jag hade.

Ont i fötterna

Idag klagade Emilia på att hon hade ont i fötterna. Och även nedre delen av bena. Hon sa att hon vaknat med det och haft hela dan. Tankarna går direkt till leukemi. Det hela började 2009 med att Emilia oförklarligt började halta så allt som är oförklarligt med bena får en att börja fundera. Hoppas nu verkligen allt är bra i morgon.

Streptokocker

Lite småbesvär hosta ha pågått i några dagar. I söndags utökades det med ont i öronen. Emilia hade en grad förhöjd temp men Alicia hade normaltemp. När det var dags för sänggång hade de fått ont i öronen också. Alicia sov uruselt. Låg mest och grät men somnade till korta perioder(av ren utmattning tror jag) men vaknade snabbt igen och hade så ont. Trots att hon hade fått Alvedon och även påfyllt på natten. Sov sen några timmar på morgonkvisten och vaknade med betydligt mindre smärta. Dock hade det runnit i örat och en klump som inte funnits kvällen innan fanns i hörselgången. Värken ökade sedan sen så det fick bli mer Alvedon och en tur till vårdcentralen. Där konstaterades det att hon hade streptokocker. Klumpen var vax. Vi fick då en tid till Emilia också då hon hade liknande symtom och naturligtvis testades hon också positiv. Hon hde också förstorade tonsiller, röd i örat (begynnande öroninfektion) och ögonen var mer röda. Emilia hade alltså mycket mer trots att hon var mycket piggare och gladare men så har hon gått igenom mycket och smärttröskeln verkar vara betydligt högre.
Blev kåvepennin(antibiotika) i 7-10 dagar. Inte roligt att få i dem detta. Går ok med Emilia men Alicia protesterar mycket. Nu mutar jag med en godisbit efter varje gång de tagit så det blir tre om dan. Det smakar ju verkligen illa så de är värda något gott :)
Alicia sov väldigt illa i natt också. Har så ont. Försöker få upp huvudet men hon får ont i alla fall. I natt sov hon till ca halv två och sedan gick det inte alls bra. Tur att Emilia inte har lika ont. Streptokocker kan visst ha en massa olika symtomer....
De får vara hemma denna vecka och gå tillbaka till dagis nästa vecka. Emilias läkarbesök fick också flyttas till nästa vecka.
Vi fick i alla fall en fin farsdag med tårta och spela spel tillsammans. Vi har ett bokstavsspel som är roligt och de lär sig känna igen bokstäverna och vi tränar samtidigt vad de heter.

Barnvakt

Emilia var barnvakt åt Axel i helgen. Ja vi var naturligtvis också där. Hon ville så gärna men det blev också jobbigt. Han var ganska tung att ha i knät...

Löss

Usch, fy, blä...
Vi hittade löss på barnen i veckan. Det blev omgående lössbehandling och nu kammar vi och letar löss dagligen. Man ska hålla på i två veckor. Det är JOBBIGT. Det gör ont. Tar över en timme att gå igenom båda barnen. Det var ett typ av medel som ska ta död på både loppor och ägg så vi ska inte behöva upprepa behandlingen. Hoppas nu inte de kommer tillbaka... Vi hittade inget på mig eller Micke men så fort man tänker loppor kliar det... :(

Kakbuffe på Clarion

I lördags var det full rulle på Clarions hotell i Skanstull. De hade öppnat dörrarna för barncancerföreningen och dess medlemmar. Det var fullt med barn och vuxna. En härlig mix. En del hårlösa och en del med ordentlig kallufs. Med sonder och andra påminnelser. De gemensamma nämnaren var att vi alla hade kul.
Det bjöds på sång av Niklas Andersson (en stor musikalartist som även varit med i melodifestivalen). Kakbuffe med diverse onyttiga men ack så goda tilltugg (muffins, kladdkaka osv). Det var också lite överaskningar under dagen som att Musse och Mimmi kom med glass. Singstar, pingis, filmvisning med popcorn och dans med Tobias Lets dance Karlsson. Jag blev så sugen på att dansa igen. Roligt, skönt, man mår bra av dans helt enkelt. När jag fått lite kondis igen vill jag börja.

Vi bokade också in oss på hotellet liksom många av våra vänner så det blev även en trevlig kväll. På söndagen gick vi till Eriksdalsbadet. Ett äventyrsbad, och det blev en massa åkande i rutschkana. Av oss alla.det var första gången för Emilia och Alicia. Vi har heller aldrig varit på ett allmänt bad om mn inte räknar hotell men där är det aldrig mycket folk.