Klar med intravenösa behandlingen!

Skönt nog så har vi nått ett stort delmål i Emilias kamp mot Leukemin! Emilia fick sin sista Vincristinkur i måndags förra veckan tillsammans med 5 dagar med Kortisontabletter. Nu återstår nästan 1,5 år av underhållsbehandling med cytostatika tabletter. En sort, Purinethol, tas dagligen och en sort, Metahextrate, tas en gång i veckan. Blodprov varje vecka för att bestämma dosen och läkarbesök var fjärde vecka, så sjukhuset slipper vi inte.
Nu brottas Emilia med bieffekterna av detta. Kortisonpåverkan har gett med sig fast hon äter fortfarande bra. Dock så har hon ont i lederna. Hon slutade gå mer eller mindre redan i fredags och nu så haltar hon fram lite om man håller i henne. Mer problem i ena benet/foten. Hon går på tå där och tycker det gör för ont att gå på hela foten.
Det blev jobbigt på sjukhuset förra veckan med nålsättningen. Det har tidigare inte varit något problem, men nu var hon jätteledsen när plåsten från Emlan skulle bort och sedan vid nålsättningen. För första gången protesterade hon så starkt och försökte ta bort, hindra sjuksköterskan från att sätta nålen, så jag fick hålla fast hennes armar. Stackars krake. Tror även det kan vara lite psykologiskt. Hon blev lite ledsen vid förra nålsättningen också.
Det började efter att nålen hoppat ut lite när SABH var hemma hos oss, för att ge sista dosen antibiotika. De försökte spruta in saltlösning för att se om det gick, för antibiotikan ville inte gå in lägre, och då blev hon jätteledsen. Saltlösningen hamnade innanför huden och sved en massa. När vi sen drog nålen, så kunde man se att klar vätska rann ut, vilket var saltlösningen. Nålen låg alltså inte hela vägen in i dosan.
Nu var det också så att samma sjuksköterska, som var hemma hos oss från SABH, som var den som satt nålen i måndags. Det kan ju också spela in. Men om vi nu sätter nålen några gånger utan att det gör ont så kanske rädslan släpper igen.
Förra gången när vi var inne på Metahextratekuren klagade hon ofta på nålen när hon låg ner. Kan hända att även något stygn, som håller Port-a-cathen (PAC) på plats, lossnat eller att hon växt så den inte sitter lika bra. Ska ta upp detta med läkaren på nästa besök men nu kommer vi förhoppningsvis inte behöva använda PACen lika mycket.

Julgransplundring på Drottninghom genom Min Stora Dag.

Hela familjen var bjuden och även andra familjer från Q84 så det blev en trevlig tillställning. Emilia fick Alvedon innan vi åkte dit och ville mest bli buren men när det var dans så motstod hon smärtan och dansade lite runt granen. Dock var hon vettskrämd för tomten som kommit tidigare. Han stod i dörröppning och när ringen närmade sig honom så var Micke tvungen att bära bort henne till andra ändan av rummet... Det var även med ett syskon till ett annan sjukt barn som Emilia lekt med tidigare och när de fick hålla varandra i handen och dansade gick det mycket bättre :) Känns som om de två flickorna har hittat varandra.
Vi fick också en liten rundvandring på slottet och fika med jättestora kanelbullar. Alicia fick i sig nästan en hel. Hon är dålig i maten men inte när det kommer till sötsaker... Emilia åt också lite bulle. Hon gillar bara kanterna så jag fick äta upp den kletiga mittenbiten som är godast. Stackars mig =)
När tomten kom upp i trappan så var Alicia i extas men när tomten kom nära så sa hon att tomten var läskig. Tror hon har lärt sig det av den vettskrämda Emilia som inte ville gå och titta på tomten som kom upp i trappan. Båda tjejerna vågade dock ta emot sina godispåsar när jag höll i dom. Bäst var ballongen i godispåsen...
Skönt att komma bort och göra lite annat. Trots att Emilia åt kortison så var det en rolig sak för henne så hennes humör var bra hela tiden. Det var samma sak i onsdags när vi var och bada. Hon hade så otroligt roligt, hon skrattade så hon tjöt, men både före och efter var det fröken butter. Jag fick inte stanna och prata med någon. Åk! sa hon bara då. Vi tog en tur förbi avdelningen då och det var inte populärt av lillstumpan.
Det är flera barn som har eller haft svårt på senaste tiden och man lider med barnen och föräldrarna. Man kan inte låta bli att bli ledsen när man får höra hur det är. Kämpa på kära barn ni ska klara detta!
Barn har en så otrolig stark kämparvilja. De går igenom så mycket och är endå så starka och kan vara så glada. Tror inte vi vuxna skulle klara oss hälften så bra som barnen gör. Vi är så otroligt stolta över Emilia som kämpar på så duktigt!
Tänk att vi välsignats med två så fina och duktiga små tjejer. Älskar er så mycket!

Kalas
I helgen skaffade vi barnvakt, Farmor och Mormor var här, så jag och Micke kunde gå på 40års skiva. Vi har kommit till den åldern när 40års kalasen börjar drälla in....
Det var jättetrevligt. Tänk att vara utan några barn i några timmar, sitta ner vid bordet och bara bry sig om sig själv. Äta och prata utan att någon rycker i en och man måste fixa ny mat, annan mat, dela, blanda, värma, blåsa osv på barnens mat (mest då Emilia). Vi blev kvar ganska så sent och det kändes. Är inte van att vara uppe och slira in på natten.... Barnen hade det bra hemma och saknade inte oss någonting. De hade för roligt för det... Läggningen gick utan problem. Skönt för då vågar vi planera att åka på SPA, jag och Micke endast...

Alicia ska få sin godispåse av tomten.

Alicia gillar sin kanelbulle

T.o.m Emilia äter bulle!

Emilia dansar runt granen. Ser ni vad glad hon är!

Benet viker sig

Vi gick till vårdcentralen och tog nya prover i torsdags och då hade det sjunkit mera.

Neutrofila 0,4
Leukocyter 1,6
Trombocyter 192
Hb 90

Skönt nog hade trombocyterna ökat i alla fall. På kvällen kommer Emilia gående i snabb takt till Pappa när benet bara viker sig under henne. Hon gallskriker och har väldigt ont. Tog ett bra tag att trösta henne. Sedan vill hon inte riktigt gå på benet igen. Får henne att stå på benet. Lite senare går hon några steg men haltar grovt men verkar inte ha så ont. Så eftersom Trombocyterna inte var låga så bestämmer vi att avvakta till dagen därpå (nyårsafton). Det är samma ben som hon bröt tidigare men smärtan sitter i låret på ovansidan.

Nyårsafton
När Emilia vaknar vill hon inte alls gå. Klagar på att det gör ont så vi bestämmer oss för att åka in trots allt. Innan vi kommit iväg så går hon lite och säger att det inte alls gör ont men man vet aldrig med henne för det kan bero på att hon vill vara hemma. Det känns skönare för oss att få det kollat och man kan se att hon inte går som tidigare.
På akuten så undersöker de benet och trycker hårt utan att hon klagar så vi får i uppgift att gå runt lite och återkomma efter 1h och säga hur det är. Svårt för dom att röntga när de inte vet säkert var de ska kolla.
Vi tar en promenad och Emilia går glatt utan några vidare problem men så händer det igen att det bara viker sig. Det gör ont igen och hon vägrar gå utan vill åka vagnen. Den här gången så blir det röntgen som visar att det inte är brutet eller svullet. Läkaren tror istället att det är en muskel som låser sig för henne.
Nu har det gått flera dagar utan att det hänt igen så jag håller tummarna för att det ska vara borta nu.

Kvällen är vi hemma och äter en god trerätters. Toast med Kalix löjrom och räkor, Gravad lax och potatissallad och Marängsviss till efterrätt. Enkelt men gott och det passar oss förträffligt. Barnen sov vid midnatt och vi andra tre (mormor är som vanligt här) gick ut och tittade på lite fyrverkerier.

GOTT NYTT ÅR!!!!

Helgen spenderar vi hemma som vanligt. Micke har börjat med kakling i köket. Stänkskyddet som ingick i huset ville vi inte ha och äntligen ska det blir lite snyggt i köket. Trodde en gång i tiden att köper man ett nytt hus så behöver man inte göra så mycket i början utan man kan ha det skönt i några år... Ha, fick jag... Är ju saker hela tiden som behövs göras...

Idag har Emilia och jag varit och badat. Emilia hade jätteroligt. Vi var som vanligt ensamma i bassängen och kunde stoja och ha roligt utan att störa någon. "Hjulen på bussen går runt" är roligt att sjunga i vattnet också. Emilia är mycket i djupa delen och simmar vant runt med simringen. Man behöver inte vara i närheten längre.

Dagens värden är jättebra. Äntligen har allt vänt uppåt. 1 vecka kvar till sista Vincristin och kortison så det var dags att de höjdes så vi inte behöver skjuta på sista kuren.

Neutrofila 2,0

Leukocyter 3,5
Trombocyter 392
Hb 98

Pappa läser saga för barnen med lite bus också

Alicia fick börja på dagis igen idag. Hon var så trött och gnällig i morse. Inte lätt när vi vänt på dygnet sedan julafton men hon hade roligt där i alla fall. Hon börjar bli så duktig på att prata. Nu har hon även börjat räkna 1,2 och färger. Rosa var nog först. Meningarna blir bättre och man förstår väldigt mycket av det hon säger och hon oss. Hon är ett yrväder som far runt här hemma. Båda tjejerna gillar att retas så det blir ju också en hel del kiv. Dockor är favoriter för båda två. De bäddar ner dom i vagnen och ska byta blöja och mata.

Mellandagarna

Hb 91
Trombocyter 87 (75 i lördags)
Neutrofila 0,8  (1,4 i lörd.)
Leuktocyter (total vita) 2,4
Ja det var gårdagens värden. Neutrofila var 1,4 bara några dagar tidigare så det sjunker stadigt. Hb ligger stilla och trombocyter har börjat stiga igen. Tyvärr var neutrofila för låga för att vi skulle våga oss ut och bada i terapibassängen på ALB som vi tänkt oss :( Man ska hålla sig undan smitthärdar så mycket som möjligt när neutrofila är låga, särskilt om man vill undvika sjukhus...
Igår och i lördags blev det lite mellandagsshopping. Jag fick tag på en jacka och det var skönt. Tjejerna hade kul och gick en massa runt affärerna. Skönt att komma hemifrån lite men köerna på vissa ställen var tok för långa.... Tur att det inte var kö de få gångerna man behövde prova något för då ger jag upp...
Blir också lek med de nya julklapparna. Pussel, docka, tåg och bilbanan (mest Emilia och Micke då....) Undrar om det inte var mer en julklapp till Micke än till tjejerna...

Emilia kan nu räkna till 10 utan att hoppa över någon siffra som hon alltid gjort förut. Alicia fortsätter säga meningar som också blir mera avancerade. Skönt att de utvecklas som de ska. Emilia är nu väldigt stadig när hon går och kan gå ganska snabbt men det är ganska stelt och fötterna viker fortfarande utåt.

På juldagen var vi inne och kollade Emilias värden eftersom hon varit så blek på julafton men allt var ok. Hb på 91. Tyvärr så fick vi tråkiga besked där. En fin kille har fått återfall. De hade varit så glada bara några månader tidigare när de äntligen var klar med behandlingen och nu måste de börja igen. J*la cancer, en skitsjukdom som ska utrotas! Det är en sådan otroligt tuff behandling och ingen ska behöva utsättas för det och när den sen kommer tillbaka och man måste börja om igen. Ska inte få hända :(
Veckan innan jul förlorade en annan fin flicka sin kamp mot Leukemin. Vila i frid fina tjej! Lek med de andra änglabarnen nu, fri från smärta och plågor! Mina tankar går till hennes familj som fått fira jul utan sin flicka och går igenom all smärta nu. Styrkekramar till hela hennes familj!
Man kan inte låta bli att gråta...

Julafton 2009

Julaftons morgon 2009

Julafton

Vi har haft en riktigt bra julafton! Emilia var blek och blev bara blekare men hon hade tillräckligt ork för att klara dagen och kvällen. Hon sov ganska bra på dagen också och det hjälper till.
Vi började dagen när vårat främmande kommit med fika. Som tradition så får alla ett stort pepparkakshjärta eller liknande med kristyr. Emilia hade gjort kaka av Mumintrollet och My till sig och Alicia. Sedan blev det bara äta och småäta hela dagen och kvällen. Inte är man hungig någon gång på julafton.... Kalle Ankas Jul uppskattades av tjejerna och vi myste alla i soffan förutom mormor som passade på att fixa inför middagen. Hon har väl aldrig varit lika intresserad av Kalle.

Efter julkalendern kom JULTOMTEN!!!! Stackarn som har så många barn att åka till och bara hinner komma in en kort stund. Emilia och Alicia tyckte det var så spännande när det knackade på dörren men Emilia blev rädd när hon såg tomten som vanligt. Ett av paketen vågade hon ta emot själv (hon var i min famn hela tiden dock) men när vi skulle säga hej då och krama tomten blev hon hysteriskt rädd och skrek. Hon var så långt bort i famnen hon bara kunde så det blev ingen kram där inte. Hon sa att hon var rädd, stackarn.

Alicia däremot kramade tomten utan problem.

Barnen fick så otroligt mycket julklappar så vi fick vänta med några till dagen efter. Alicia fick bla en kundvagn och efter det var hon inte längre intresserad av att öppna paket. Emilia fick en cykel. Ska bli roligt att se henne cykla i vår. De fick också en tagbana som de lekt mycket med. Går att koppla ihop med de andra de har men nu fanns det hus, bilar, buss, ambulans, människor och skyltar. Undrar om man ska bygga ihop en stad på en platta och ha fast någonstans eller om man ska låta bygga upp när det används? Alicia har lite svårt när det inte sitter fast och rälsen delas ofta när hon håller på. På lekterapin har de en väldigt fin bana. Dockorna var också populära men Emilia adopterade Alicias. Att andras är så mycket roligare än de egna...

Lilla bus

Dockan är nästan lika stor som Emilia

Alicia äter sin pepparkaka med god aptit

Barnen ville inte alls somna på kvällen och den hann bli 22-22.30 innan båda sov. Men det var ju julafton och då får man ju vara uppe längre. Ja i säng kom vi inte förrän efter ett...

Moster lyckades få Flippen att skratta

God Jul

 God Jul

och

Gott Nytt År

Önskar

Cissi, Micke

Emilia och Alicia

I år så skickar vi inga vanliga julkort utan istället skänker vi pengar till Emilias insamling på barncancerfonden(http://www.barncancerfonden.se/7485) och skickar en elektronisk hälsning till alla! Tänk gärna på barncancerfonden när ni funderar på julklappar i år!

 

Däckad

Nu har Emilia däckat. Hon har kräks flera gånger sedan vi kom hem från sjukhuset. Tyvärr så är ju inte Zofranet som tas i munnen lika effektful som den hon får intravenöst på sjukhuset. Kan inte ge Emilia så mycket mat i pumpen för då kräks hon så det är svårt att få i henne tillräckligt, hon som knappt hämtat sig från maginfluensen (inte viktmässigt i alla fall). Nu i natt har jag satt på matpumpen med vätskeersättning så kanske hon är piggare i morgon igen.

I morgon är det dags för blodprov igen som varje måndag. Alla värden hade sjunkit en hel del till torsdagen så vi får se vad de säger i morgon. Ska ju vara som lägst 10-14 dar efter behandling dvs lagom till julafton.
I morse klagade hon på illamående hela tiden men somnade till slut om i min famn och sov några timmar till. Efter det så har hon inte klagat på illamående men inte orkat göra något om man inte räknar se på TV och ta det lugnt.

I fredags så var Emilia välidigt pigg och glad på dagen. Syrran med son var här och städade! =) Så det blir fint till julen. Jag tog hand om lille Felix och myste. Emilia hjälpte omväxlande Syrran och mig med våra sysslor.
Familjen gjorde också ett besök till vårdcentralen och tog influensavaccinet för att skydda Emilia. Det är ingen mening med att ge Emilia för hennes dåliga immunförsvar vet i alla fall inte vad det ska göra med vaccinet som kommer...

Alicia mår bra. Hon är vild och har skrattat mycket. Hon har också börjat använda färger. Idag frågade hon efter sin rosa napp =)

Nu väntar jag på att Emilia ska somna så jag kan lämna rummet och gå och göra min gravade lax...

Metohextrate kur (högdos)

Tänk att nu har Emilia avklarat sin sista Metohextratekur! Känns väldigt bra. "Lite" Vincristine och kortisontabletter sedan går hon in i tablettfasen som varar ca 1,5år. Om jag räknat rätt så ska hon vara klar den 26 maj, 2012. 2,5 år efter första gången hon fick cytostatika(cellgifter). Emilia kommer få ta blodprov varje vecka till att börja med i alla fall för medicindosbestämning och läkarbesök var fjärde vecka så det blir fortfarande många besök till sjukhuset men nu börjar vi i alla fall närma oss halvvägs...
Först efter avslutat 2,5år så görs benmärg och ryggmärgsprov igen om det inte händer något misstänkt innan. Det är sällan det är återfall under pågående behandling på denna typ av ALL.

Måndag
Det var kurstart kl 8.30 på Q84. Hon skulle dusch både kvällen innan och samma dag och Emilia gillar inte att bada/duscha på morgonen när hon är trött så det blir mycket protester. Vi kom till slut iväg lite sent och var väl en kvart sen till ALB men tiderna brukar inte vara så exakta när vi ska till Q84. Emilia fick nålen nästan direkt på morgonen och även denna gång klagade hon. Förut var det aldrig några problem men efter den gången då nålen hoppade ut när SABH var här så har hon klagat men hon försöker inte stoppa och man behöver inte hålla fast henne, vilket känns bra. Skulle inte vilja tvinga henne genom att hålla fast när man faktiskt inte har några val.

Tyvärr så var det för många sövningar denna dag så Emilia skulle till Operation för sin LP. Där är det mycket nogare och man får aldrig en exakt tid. Akutärenden går före. Inte så kul när barnen är fastande... Annars gör det även LP på avdelningen och då går det väldigt snabbt och smidigt. De sätter även på uppvätskningsdroppen. Emilias Ph på kisset måste vara ganska högt för att inte cytostatikan ska kristallisera sig och då kan det bli problem. Med hjälp att droppet så höjer de Ph till rätt värde. Sedan mäter de varje blöja för att se att det är bra. Emilia måste ha en kompress i blöjan för det.

På uppvaket

Emilia ville gå till Lekterapin och vi fick en timme på oss. Kl 11 skulle vi vara tillbaka. Där nere spelar vi ett Nalle Puh datorspel. Emilia började bli riktigt haj efter ca 20 min, när de ringer oss och vi måste tillbaka till avdelningen för de hade ringt från Operation =(
Sedan slutar det med att Emilia inte får komma ner förrän efter 14. Det var bara väntan och väntan. Som tur var kom clownerna och underhöll Emilia och lite andra barn ett bra tag så vi fick tiden att gå.
LP (Lumbal Punktion) och sövningen gick utan problem då Emilia denna gång var helt frisk. När de söver så ger de en medicin i porten och Emilia värjde med armarna lite och sedan så sjönk hon ihop. Sedan får hon syrgas och jag får lämna henne där. Lite läskigt och särskilt när man har i minne att hon fått kramper i andningen tidigare. När de gör LP så tar det ett prov på ryggmärgsvätskan och sprutar in Metohextrate(cytostatika) i ryggmärgen. Det kan hända att Leukemiceller kommer in i ryggmärgen och vilar där och då har det även en kanal till hjärnan och sprider sig Leukemin dit är det inte bra.

Först kvar över 17 så kommer Emilia igång med Metohextraten. Först får hon en högre dos under 1h för att snabbt höja dosen i blodet och sedan får hon mera medicin under 23h i droppform. Tyvärr så har de bara korta sladdar på cytostatikan så jobbigt när man har en tjej som nu för tiden vill röra sig mycket. Man får springa efter med droppställningen. På droppet har de telefonsladdar och då blir det lång räckvidd.

På kvällen kommer Micke och Alica. Barncancerföreningen bjuder på Julbord. Det kommer också underhållning i form att Cotton Eye Show. De rockar loss till maten och Emilia sitter och diggar med för fullt på första parkett. Emilia fick i sig lite korvstroganoff innan allt började medans Alicia äter gott av julmaten liksom vi också. Det är fullt hus i lekrummet med uppdukade bord. Vi har jättetrevligt. Känns inte riktigt som sjukhus som omväxling men det blir ju lite skrik och pipande dropp osv men nu för tiden är man så van så man kan bortse från dessa ljud och bara ta det trevliga. Det blir också godispresenter. Pez har kommit med en ny bil att ha godiset i och dessa var populära. Min tjejer gillade dessa skarpt. Godiset kan de vara utan.
Det blev också lite "efterfest" i korridoren. Så många trevliga familjer var på plats så vi hade det riktigt bra. Det är stor skillnad att ligga på Q80 och Q84. På Q84 får man chansen att umgås med folk och barnen kan leka. På Q80 är man instängd i ett tråkigt rum. Tur att man inte lider av cellskräck för det blir nästan som en cell.

När vi till slut kommer i säng så får Emilia en väldigt orolig natt. Hon klagar på nålen vilket hon aldrig brukar göra och vaknar så många gånger. Betydligt fler än hemma. Tar sig för bröstet där nålen sitter också. Vaknar vid nästan alla blöjbyten. Ja, var 3 timme måste man byta blöja. Blöjan ska läggas i en plastpåse. Man måste ha handskar på när man hanterar blöjorna. Sedan läggs de i ett rum där de sedan vägs. En gång om dan ungefär så gör de vätskebalans där de räknar ut att lika mycket går in som ut. Vi måste skiva på en lista hur mycket Emilia får i sig vilket oftast inte är så svårt då hon äter så dåligt och mest lever på sondmaten.
På natten hjälper undersköterskorna till med blöjbytena om man vill (och det vill jag..). När Emilia vaknar till så får man gosa med henne och hoppas hon somnar om snabbt igen.

PEZ bilen

Tisdag
På tisdagen så fortsätter Emilia vara pigg och glad. Hon får Zofran 3 gånger per dygn och det hjälper tillräckligt mot illamående så hon kräks inget. Dock så blir det en olycka i sängen på morgon då vi glömt bort att lägga skydd i sängen. Det är bara att bädda om allt och lägga sängkläderna i en speciell plastpåse så det hanteras separat. Kisset blir väldigt frätande och när det torkar blir det flyktigt och man vill inte ha så mycket på sjukhuset där personal som jobbar där skulle utsätta sig för onödigt mycket cytostatika. Fast hemma är det samma sak. Allt ska direkt in i tvättmaskinen eller läggas i en plastpåse tills det kan tvättas utan att låta det torka...
Emilia får inte gå till lekterapin eftersom hon får cytostatika men det gör inget för Emilia har så kul i alla fall. Emilia leker istället med andra barn. Det finns en kille som är jämnårig med Alicia som Emilia är väldigt förtjust i och det är ömsesidigt också. Det är roligt att höra honom prata för han säger samma saker (ord,meningar) som Alicia, samma tonläge också, kändes som att höra Alica men fel röst. Emilia lekte väldigt mycket med den familjen och "bossar" runt. Hon beordrade pappan att ta hennes droppställningen och följa efter henne. Blev ett litet tåg av folk... Hon skrattade mycket och busade. Målarverkstan kommer och Emilia får en väldigt fin prinsesskrona som är med henne resten av sjukhusvistelsen. Det har gått runt många prinsessor denna vecka =)

På målarverkstan

Några spelare från Djurgården kommer också och under håller barnen. Emilia roas kungligt =)

Undrar vad hon funderar på nu

Den tjejen kan skratta högt och hjärtligt

På kvällen när de flesta andra barn lagt sig hittar hon en ny tjej vars syster är sjuk. Tjejen är jämngammal med Emilia och det skiljer bara några veckor och roligt nog så hittar tjejerna varandra direkt och börjar leka. Blir mycket affär och ta hand om dockorna. De har även varsin docka som är väldigt lika varandra. Så gulliga var de tillsammans. Emilia leker även slut på denna tjej som till slut säger att hon vill sova. Emilia vill dock inte sova och lyckas "beordra" ett par undersköterskor att leka lite med henne innan jag till slut lyckas få med henne till rummet. Efter 22 somnar hon...

Perfekt ställe att leka affär. Fönstret går att öppna

Vilken skillnad det är på Emilia nu och hur det var i början av året. Hellre leker jag en massa och springer runt med droppställningen än har en Emilia som bara vill ligga i vagnen och inte ett enda skratt får man.
Det tas ett stick i fingret en timme innan cytostatikan är klar. Kl 17 så slipper Emilia sin cytostatika och då var det för sent för lekterapin.

Onsdag
Ytterligare en bra dag. Natten var betydligt bättre. Kanske berodde det på att de tejpade om vid nålen och la extra kompress. Vi går ner till Lekterapin. Träffar Li sjukgymnasten. På eftermiddagen så däckar dock Emilia och sover länge. När hon väl vaknar vill hon måla och ta det lugnt. Men på kvällen piggnar hon till och leker med de andra barnen igen och det blir sent igen.

Dags att sova. Blivit lite hängig

Koncentrationen i blodet av Metohextrate mäts var sjätte timme samtidigt som de ger motgift. När två mätningar är under 0,2 så får Emilia åka hem. På onsdagen hade det gått ner till 0,38 vilket var lovande.

Lekterapin

Emilia med skrinda full av björnar

Torsdag
Emilia får ytterligare en skaplig natt men vaknar ganska tidigt när jag byter blöja halv åtta. Hon vill bara se på TV och inte gå ut. Vid elvatiden så tar de prover igen och ger motgift och efter det så har Emilia fått sin energi så vi tar en tur till lekterapin efter ha hälsat på clownerna. Det sista provet visar 0,11 så när provsvaret kommer vid halv två tiden så får vi åka hem. Jag har tur när vi kommer tillbaka till avdelningen. Målarverkstan är på plats och Emilia sitter med Simon och pysslar medans jag packar. Perfekt för mig då det är betydligt lättare att göra det då. Vi är hemma strax före fem. Snön yr och det är mycket snö och slirigt på vägarna.
Vilken snöing vinter vi har! Och en vit jul kommer det bli.

Prinsessan på Lekterapin

Allt som allt var det en bra vecka. Träffade många vänner. Dock får man höra lite dåligt också. Man lär känna de andra föräldrarna och barnen och då är det jobbigt när de inte mår bra. Tyvärr känner man några barn på fjärde stolen och fler kommer det bli :( Så orättvist.
Oskyldiga barn så får denna j*la skitcancer!