Dop

I helgen var det dags för lilla kusin Axels dop. Snällare får man nog leta efter. Han sa inte ett ljud. Var bara nyfiken när det var dags att få vatten på huvudet. Lika snäll var han på mottagninen efteråt. Kusin Felix har nu blivit så stor så han faktiskt lekte med Alicia och de jagade varann.
Än en gångs sjöng psalmen "Dansa med änglarna" och tårarna kom. Det är en så otroligt fin psalm men också så sorglig om man tänker som jag. Ängla barnen som dansar med de levande barnen. Klarade inte av att sjunga med. Orden om framtiden som prästen pratar om är också tunga. Det är så många som inte får den chansen. Vi kan ju inte heller vara säkra på att Emilia får uppleva det. När prästen pratar är det något positivt men det är svårt att vara så positiv när man har barncancer i bagaget. Man förändras och det är mycket som inte längre blir så självklart. I min förra värld fanns det inte på kartan att mitt barn skulle få cancer. Som är en dödlig sjukdom. Det går liksom inte att komma ifrån och vi har många små vänner som är änglabarn nu. Så borde det inte få vara.
Tände många ljus i kyrkan. Så många som är borta <3