Benmärgsprov och LP

Idag var det äntligen dags. Dags för benmärgsprov(crists) och LP. Det som avslutar den långa Leukemibehandlingen. Dagen började tidigt med en dusch fastande. Vi var på sjukhuset redan kl åtta. Då skulle det sättas nål, Emlas på ryggen där de skulle göra ryggmärgssticket och benmärgen. Blev också röntgen av lungorna. Tyvärr så var det sjuka på narkosen och det fanns inte personal som kunde gå upp till avdelningen utan det fick ske nere på operation. Vilket betyder mycket väntetid och ovisshet när det händer. Fastandet gick inte bra för Emilia. Hon blev väldigt trött, illamående och ont i magen. Hon kräktes inte men låg i sängen och kvivde. De fick sätta in dropp och då blev det bättre även om hon inte blev pigg. Vi gick ner till lekterapin tills de ringe ca 13.15 och vi fick komma ned. Blev sedan fullt på uppvaket och när Emilia vaknat fick hon ligga i korridoren på uppvaket och vänta på att de skulle hämta oss och då ville Emilia bara ha MAT. Nu för tiden får de inget mat på sjukhuset trots att de är inne hela dan. Det fanns franska och bulle men det var inte Emilia intresserad av utan hon ville ha pasta. Ser också att det blivit blodutgjutelse där mätknapoen suttit. Hmm trombocyterna. När jag fick provsvaren så hade de gått ned. Inte för lågt i alla fall. De vita låg där de vull ha dem men nu har vi slutat med medicien. Jippie!!!!
Hb 117
Trombocyter 62
Leukocyter 2,2
Neutrofila 1,2
Emilia har också något varliknande under huden vid kanten av pac'en. Har baddat och haft alsolsprit där varje kväll men det har inte försvunnit så idag blev det en odling där och doktorn ville att vi skulle köra alsolsprit längre så vi får sätta på varje dag när vi kommer hem från dagis och sedan får det sitta till sängdags. Som tur är var det inte mitt på pac'en så nålen behövdes inte sticka i närheten för det vill man ju inte riskera att det kommer in bakterier i pac'en.
Kl16 lämnar vi sjukhuset till slut. Trötta men glada att det var klart. För att fira åkte vi in till stan och gick till ett Italienskt ställe. Som vanligt passar maten inte så jättebra på barnen men chokladkakan gillade de.
Nu väntar en lång vecka för att få provsvar nästa fredag. Vi hade tid på måndag men de trodde inte provsvaren skulle hinna komma tills dess så vi fick boka om. Nu måste vi hålla tummarna i många dagar. Även om jag vet att med största sannolikhet så finns där inga Leukemiceller där så finns endå oron där. Känslorna styrs inte alltid av förnuftet. Jag vet ju att jag inte vill gå igenom denna mardröm igen. Förstår inte hur jag orkade men har man inget val så orkar man. Man kan flytta berg för sina barn!
Kramar!