Nu sover Emilia sött i sjukhussängen. Lite antibiotika och Alvedon så sover hon förhoppningsvis bra hela natten. Annars har hon haft ganska störd nattsömn med hosta och ibland kräkningar.
I morse tyckte läkaren att Emilia behövde kollas och jag höll med. Eftersom hon kräktes i natt igen så ville de inte ha henne till mottagningen och vårdcentralen har onkologen inte så bra kontakt med så det fick bli akuten. Feber igår, och idag har tempen pendlat upp och ner, 38 nu när hon sov. Hon har en öroninflammation på ena örat vilket förklarar smärtan i örat igår.
De har tagit virusprover, blododling och röntgat lungorna. Jag hoppas det bara är virus och vi snart får komma hem igen. Igår eftermiddag och kväll låg hon bara och i morse fick jag inte upp henne förrän kl 9. Hon sov även när vi åkte in så det kändes skönt när hon blev lite piggare på eftermiddagen.
Glukosdropp går nu dygnet runt och det är ju bra fram till aptiten kommit tillbaka. Hennes små smakbitar räcker inte långt. Emilia kräktes också igen på röntgen.
Bara två månader kvar av behandling och sen hoppas jag att vi slipper ligga inne något mera.
Sätta nålen känns verkligen avskyvärt. Jag håller fast henne så hårt jag kan för att hon ska ligga stilla och inte komma åt där nålen ska in. Så det blir smuts där. Emilia är vettskrämd och gråter, skriker och försöker åla sig ur det hela. Man ser rädslan i ögonen och man vet att man måste. Tycker så synd om henne. Blev också väldigt jobbigt med virusproverna. Först tar de en topsliknande sak de stoppar upp i näsan. Sedan tar de en lång slang som ska långt in i näsan. Samma procedur. Jag måste hålla fast henne. Hårt. Och hon är så ledsen. Jag har själv tagit provet de sticker långt in i näsan och det är så obehagligt. Tårarna kommer automatiskt.
Nu är det sovdags även för mig.
Kram och god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar