Bortsprungen

Vi har haft en bra helg. I lördags anordnade barncancerföreningen en aktivitet i Tyresö Rackethall. Det var barndans med lek och olika bollekar. Emilia uppskattade dansen väldigt mycket och skrattade riktigt gott. Det är så härligt att höra henne skratta för hon släpper verkligen lös sitt skratt. Alicia däremot är väldigt reserverad till nya människor och ställen. Så hon ville mest sitta i någons knä/famn men på slutet av dansen var hon med och höll mig i handen. Sedan var det dags för bollekar, då hade båda blivit pigga och med på leken. Alicia spelade mest tennis med mjuk boll och innebandy medans Emilia testade det mesta såsom badminton och Curling. Gemensamma nämnaren var att de hade roligt. Det var också flera familjer vi kände från sjukhuset och det är betydligt trevligare att träffa dem så här.
Efteråt så var det buffémiddag från Panini. God men tyvärr inte så passande för våra små barn men efterrätten som var chokladtårta passade desto bättre. De fick också varsin present och det var väldigt fina vinster på lotteriet. Har sysselsatt oss alla.
När jag stod och pratade med en mamma så frågade mormor (hon var också med) om jag sett Emilia. Hon var plötsligt borta. Micke hade gått för att lämna saker i bilen men när jag kollade med honom hade hon inte följt med och jag kunde inte hitta henne trots att jag frågade de som var i närheten av rummet vi var. Och inte hade hon kommit tillbaka när jag gick tillbaka för att se efter henne, men sen hittade jag henne på väg uppför trappan. Hon hade följt efter en annan familj ut till omklädningsrummen och där alla aktiviteter var. Hann bli rejält orolig innan jag hittade henne. Första gången hon vandrat iväg så där. Det var ett ganska så stort ställe och vi hade bara delar av lokalen. Slutet gott allting gott som tur var.

Igår var vi och köpte hyllor och backar så nu har vi fått bort en hel del från golvet och mera ordning bland sakerna. Hoppas bara det gör att vi kan hålla lite mera ordning.

Idag var vi på sjukhuset. Dags för läkarbesök igen. Kändes som vi precis haft det men det var ju en tio dagar lång sjukhusvistelse emellan. Allt såg bra ut. Emilias vita (leukocyterna) hade gått upp ganska mycket med de lägre medicindosen, precis som jag förväntade mig. Pratade med läkaren hur Emilia brukade reagera med värdena så vi gjorde en lite större höjning så vi kanske kan försöka hitta en nivå som fungerar för henne men inte så hög som den var när det gick i botten. Nu ska hon äta en hel tablett varannan dag och en halv purinethol varannan dag och 3 metahextrate.
Leukocyter 4,8
Hb 121
Trombocyter 219
Neutrofila 2,6
Vikt 15,2 med kläder och 95,3cm.
På lekterapin var det en flicka som svimmade. Jag flög upp ur stolen och försökte rädda henne från att falla. Stackarn var fastande och hade haft en jobbig natt. Emilia har pratat väldigt mycket om att svimma idag. Är väl hennes sätt att bearbeta det hela. Vi satt ju precis där och pysslade när det hände. Och jag pratade lugnt med henne om det efteråt varför det kunde hända så hon inte skulle bli rädd. Allt slutade väl där i alla fall men är så läskigt när det händer. Hjärtat går verkligen till maggropen även om det inte är ens eget barn och man kände sig själv gråtfärdig. En annan gång kan det ju vara ens eget barn.

I morgon är det dagis igen. Det går magsjuka där men jag hoppas vi slipper det.

Här har äntligen Alicia börjat dansa också

Minitennis

Emilia springer bort...