Här hemma fortsätter vardagslivet men lite småkrämpor. Vi smittar varandra. Just nu är det jag som är förkyld och har en ögoninfektion. (Micke och Alicia har också haft det). Tjejerna hostar, nästan bara på natten, så det är ju bra. Alicia är inte helt nere i 37.0 än men kanske hennes normaltemperatur ligger närmare 37,5? Tar ju faktiskt inte tempen på henne när hon är frisk. På Emilia tar vi ju så ofta så vi har stenkoll på hennes normaltemperatur. Alicia fortsätter att vara ganska kinkig. Vill ofta bli buren och igår när vi var ute och skulle köpa vinterskor till Emilia fick jag bära runt på Alicia hela tiden och hon bara gnällde. Det var först när vi kom till City Gross och barnen tittade på leksaker medans jag handlade som hon piggnade till. Nu på morgonen är alla pigga och glada. Solen lyser på en klarblå himmel. Det är nästan tio grader så idag ska vi ut!
Jag hatar verkligen cancer. Det är ett helvete och det ska definitivt inte drabba barn. Vi har gått igenom ett helvete men nu mår Emilia bra för det mesta och har goda chanser att både bli helt frisk och inte få några återfall. Det är jag ofantligt tacksam över!
Vänner från sjukhuset har tyvärr fått det värsta besked man kan tänka sig. Leukemin är tillbaka och det finns inget mer att göra. Transplantation är redan gjord. De fick några veckor då de hoppades att livet var på väg tillbaka och nu har de så kort tid kvar. Det är så ofantligt grymt och orättvist. Tårarna kommer när jag tänker på den fyraåriga flickan och hennes familj och jag kan inte sluta tänka på dem. Alla flickans önskningar som inte går i uppfyllelse. Önskar så att jag kunde göra något för dem förutom pengarna jag satt in på barncancerfonden. Kom ihåg att ta tillvara på alla stunder, man vet aldrig vad som händer i framtiden!
En riktigt stor KRAM till er alla som kämpar mot cancer!
Stora kramar till alla blodgivare och ni som skänker pengar till barncancerfonden. Utan er hade Emilia inte varit i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar