öronvärk

Det går i ett här. Emilias jobbiga hosta försvann redan måndag natt men avlöstes med förkylning och lättare rethosta. Ingen feber så en helt vanlig enkel förkylning. Även Alicia har det men hon snorar mera och hostar knappt något. Så det har blivit en skaplig vecka. Barnen har gått på dagis och haft roligt där.

Orosmolnet kom torsdag när dagis informerar om misstänkt vattkoppor på Emilias avdelning och på fredagen fick vi veta att det var vattkoppor. Barnet insjuknade onsdag kväll. Var på dagis tisdag och onsdag liksom Emilia var. Mer utsatt för smitta är det väl svårt att bli.
Nu så här i efterhand så önskar jag att Emilia hade fortsatt hosta ett par dag och vi hade varit hemma så vi sluppit smittan men det är ju alltid lättare att vara efterklok.
Nu får hon Zovirax fyra gånger om dan. Vilket är väldigt ofta och inte så lätt att få ihop med dagisgång. Hon får gå några dar nästa vecka sedan är risken för stor att andra barn insjuknar och Emilia bör ju inte utsättas för smittan igen så vi blir hemma ett par veckor och ser om hon blir sjuk och vad som händer på dagis.

Det kommer alldeles för tidigt i år. Jag är så otroligt less på alla följder av cancerbehandling, immunförsvaret, humöret etc. Önskar att vi sluppit gå igenom detta. Ingen tvååring ska behöva gå igenom denna prövning som för alltid förändrat hela familjen. Önskar att jag hade fått fortsätta vara så blåögd som jag var. Inget händer mig eller min familj. Tanken på att Emilia skulle kunna få cancer fanns inte. Det hände inte barn utan bara vuxna...

Idag har Emilia fått öronvärk. Båda öronen. Ingen feber men det gör så ont att hon blir ledsen. Alvedonet hjälper som tur är. Har hon fortfarande ont i morgon så blir det till att få det kollat. Som sagt var alltid är det något och det bara byter av varandra känns det som.