Dags för ett tröttsam hemresa. Först flyg till Chicago då barnen sover mest hela vägen. I Chicago fanns det än en gång inga platsbiljetter för oss vid incheckningen men vid gaten var det ordnat som tur var. Denna gång fick vi sitta fyra på en rad och mormor ett par säten fram. Tråkigt för henne. Tur nog kunde hon gå fram och snacka lite med oss i alla fall.
Säkerhetskontrollen gick över förväntan då vi hade våra nyinköpta barnvagnar med oss. Då fick vi gå i handikappkön :) gick väldigt snabbt där men man måste ju ta av sig så mycket nu för tiden och barnen ska gå själva. Alicia är inte så pigg på det. Vi fick göra så att jag gick först och hon stannade med mormor och sedan gick över till mig. Främlingar är nog otäcka i hennes ögon. Blir väldigt blyg för dem i alla fall.
Här lät de också barnfamiljerna gå på först på flyget så vi hann bänka oss och få upp våra saker innan det kom några. vagnarna tog ju också lite extra plats... På flyget var det svårt att få barnen att sova. Sedan när de äntligen sov så kom det turbulens och vi var tvungen att spänna fast dem. Då blev det väldigt ledsamt och orolig sömn för dem. Jag sov nog inte alls, slumrade till nån gång bara. Benen värkte när man inte kunde byta ställning och Alicia halvsov i min famn. Micke lyckades dock (som alltid) sova utan problem med Emilia i knät. Våra grannar runt om blev nog också ganska störda av gråten. Men finns ju inte så mycket att göra när det inte finns sängar och de blir ledsna.
Vi åkte direkt till Felix kalas efteråt och där lektes det hej vilt med Felix medan jag och Micke slocknade. Vilket trevligt besök vi var??? Tur att vi var vakna ett par timmar i alla fall.
Skönt att vara borta men samtidigt skönt att komma hem. Sitt eget hus, sängen, maten...
Grattis Felix på tvåårsdagen. Mosters stora söta kille
